Fobi med risk avsvimning

Något som jag inte klarar av oavsett storlek, död eller levande är spindlar. Det är något med denna varelse som jag inte förstår och den saknar helt värdighet i mina ögon. Idag när jag skulle tejpa som förberedelse för målningen imorgon framlade det fram tre döda spindlar i tripp, trapp, trull storlek. Grova ben, bastanta kroppar och hoppkurade. Paniken slog till inte bara en utan tre gånger på en sekund, yrsel ända in i benmärgen. Jag ryser även nu när jag sett bilder på dom, desto grövre, inte stora alltså, desto värre är det. Minns en gång att jag vaknat med en spindel precis ovanför näsan, den hängde från taket.. de var inte en dröm tyvärr. En annan gång röjde jag och mor i ett källarrum i förra huset och en stor äcklig spindel hoppar fram, givetvis från något som jag tar i. Mor får plocka bort den mot sin vilja och försöker lugna mig som sprungit tre rum bort att om de finns en stor spindel så finns de inga fler. Varför - för att han ska ha ätit upp dom. Jag lättar på röven från min trygga plats på ett ryggstöd och trippar tillbaka till rummet, ungefär 2-4 minuter senare hoppar de fram en till spindel, också från något som jag givet håller i, som är dubbelt så stor. Haha, jag kom inte ner i källaren mer under de dygnet. Kasta mig ut för ett flygplan, placera mig bland ormar och skorpinjoner, kör en lastbil emot mig i 120km/h och jag är fortfarande snäll mot dig. Men om du skrämmer mig med en, även om den är död eller i plast, spindel så har jag totalt tappat respekten för dig!