Om jag tappar fästet och trillar ner igen så ska jag klättra upp igen. Galet. Jag orkar, fast jag känner som att den enda lösningen är en total däckning i sängen. Hur lågt kan man sjunka, hur dåligt kan man må utan att fastna utanför tid och rum. Försvinna som person och bara låta timmarna och livet passera ut genomdörren för att aldrig knacka på igen.Och Bruno säger orden perfekt, trots att man är tjej kan man stoppa handen i byxan. Videon i sig får mig att le som en idiot, får lite känslan av hemmagjord video i ett mysigt ungkarls kryp-in. Söndag morgon vill man bara kliva upp, dra på sig närmaste kofta, stoppa handen i byxan och räta till underkläderna, ta sig en kopp kaffe, starta skivan som redan sitter i spelaren, kasta sig på altanen men en bok och bara göra ingenting. Älskar att se ut som fan. Bruno liknar dock en kille jag lärde känna de senaste året, stilen, uttycken, texten i låten. En avslappnad, good looking kille som tar dagen som den kommer. Njutare till tusen med respekt. En sådan "skön lilare" som är en räddare i nöden och där för sina vänner. Härligt. Bloody sunday!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar