Dom som får mig le

Sara och Matilda - under en "hajk" med Paviljongen

Myrberg & Heidenborg som "pigor"

Ludvig&Ulf - konfirmanden som tar tvål                                             Jag och Evin

Dom go'bitarna här ovanför är några av de vänner som fått mig le under det senaste åren. Jag har fått tänka lite på det här hur viktiga mina vänner är och relationen emellan oss under kvällen. Det är viktigt att lägga ner tid på alla, lika mycket oavsett på viket sett de blir. Vissa kancke man bättre samtalar med över telefon, i chatt-loggen medans andra kancke man samtalar mer med i grupp, på tumanhand - öga mot öga. Oavsett alternativ är det viktigt att lyssna men också att snacka av sig till någon. Att dela med sig av de man själv vet, som saker som funkar för en själv, som kompisen sedan kan testa själv - råd, är också en bra erfarenhet och desto fler råd man får, desto fler kan man ge. Att dela erfarenheter, minnen, funderingar, situationer, upplevelser är något som sedan hör till vardagen för varje relation. Jag kan många gånger bli sur, arg, ledsen över att jag inte kan befinna mig på en plats när något händer - inte just för saken skull, som kan vara skit kul/skit tråkig, utanför att jag inte delar tillfället med mina vänner som är där. Låter det logiskt? Nej, nu har jag delat för mycket tankar och konstiga funderingar med er. Ni lär ju fatta ens hälften, knappast hålla med mig på resten. Kancke inte ens orkat läsa.