Jag vill vara på väg någonstans, känna att man gör någonting, skapar något och är en till användning för samhället. De värsta jag vet är att bli runt knuffad av andra, att andra måste göra något för mig istället för att jag kan göra något för dom. Att bli runt körd på sjukhuset i en säng är just en sådan sak, vist jag är sjuk, har ont och så vidare men jag kunde gå? Kancke inte smartaste för då kancke man behövt kalla in annan personal, men ni fattar grejen. Jag hade mer än gärna hoppat ur sängen och sagt åt, den fruktansvärt charmiga och roliga, transportören att hoppa upp i sängen så jag hade kunnat ge honom en skjuts istället för att han ska knuffa på mig. Sen att jag inte har körkort på att köra en brits och förmodligen inte hittat bromsen hör inte hit, rakt in i väggen -jo tack. Något jag fruktar är tiden pensionär, då lever man på samhället och alla suckar när man kommer gående för att man inte är sitt forna unga jag som kan rusa, studsa och hoppa vilt på gator och torg, logiskt tycker jag, men de verkar inte alla i världen tycka. Jag ser dock fram emot för att se hur jag blir, inombords och utseendemässigt när jag blir så pass gammal. Även nyfiken på vilka erfarenheter jag erhållit under min livstid och vilka upplevelser jag kastats in i. Men jag vill ut och jobba nu när jag fortfarande är ung, gå på kurser, lära mig nytt, utforska, flytta till olika ställen, för att slutligen bilda en familj and you name it! Ge mig en knuff i rätt riktning? Låt mig hitta vidare i livet, gör mig användbar? Ge mig en godkänd stämpel som dockorna i tomteverkstaden på julafton..
Mamma Lassen säger att: Den enda som kan knuffa dig själv i rätt riktning är du själv! Du kommer att få den orken när allt har lagt sig och du mår bra rent fysiskt. Allt går bara man vill. Det finns så gott om "tappade orkar" och du kommer inte att bli en till. Jag vet! Kram
SvaraRadera