Är det någon som kan jävlas med mig så är det vecka 38, år efter år motarbetar den mig och ger mig det sura äpplet ur fruktskålen. Vist just nu låter det som att jag tror att veckor är personer, haha, men ibland känns det i alla fall som dom mixtrar lite med ödet. Lägger även hjärtat på hyllan resten av denna vecka och blir manisk, kancke är det vad som krävs? Ingen som vet. Längtar till Göteborg som en tok som vanligt, hur kan man bli så förtrollad av en stad och låta tankarna blocka en så totalt? Det måste lösa sig snart att jag får komma ner, att sitta här och vänta på resultat gör mig galen. Är i alla fall bokförd göteborgare nu, det är i alla fall någonting. Jag befinner mig i Västerås men mitt hjärta är verkligen kvar i där nere, förhoppningsvis nedpackad i en låda och uppställd på en dammig hylla. Snart ska joggingskorna på och en löparrunda väntar för att bli av med lite aggression i regnet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar