Älskar besök av alla dess slag, speciellt släktens. Blir en annan stämning i huset, den goda maten, samtalen innehåller annat än de vardagliga och det finns alltid något nytt som man missat ta in. Känner mig helt slut och matt i kroppen men ack så glad. Måste säga att jag älskar min familj och är fruktansvärt nöjd med hur den ser ut, speciellt efter alla med&motgångar. Vist alla familjer har väll sina bråk, gräl och intriger, men de är ju sånt som stärker eller hur? Önskar att de inte skulle vart så långt emellan våra kommuner som vi bestämt oss för att bosätta oss i, kunde inte alla vart grannkommuner? De jag kommer sakna av västerås är helt klart familjen, vännerna och lite ut av småstadspulsen. Men Västerås, kiss my fat... toe? Du har inte längre något mer att komma med för att tillfredsställa min nyfikenhet längre.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar