Önskar jag hade en tillflyktsort för sådana här dagar, eller någon att träffa för stunden i syfte att få tänka på annat i närheten av mig. Ibland bryter djävulen lös och skapar kaos runt om kring än, ibland tycker jag ändå det är nog med allt trassel nu. Skulle kunna lägga mig ner på platsen där jag är, stanna i den ställningen några dagar, innan jag ställer mig upp och vandrar vidare. Men antar att de bara är att sträcka på sig och fortsätta framåt ändå, dölja alla obehag och påfrestningar, glömma. Glömma bort sig själv för stunden är nog det ända rätta just nu. En dag kommer jag vara starkare än dig, än mig själv och sträcka mig över ert förstånd.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar